Susanna Clarke – Jonathan Strange & Mr. Norrell (2004)

Ja, jag vet knappt var jag ska börja. Det här är som jag tidigare nämnt en av mina absoluta favoritböcker. Och nu efter att ha läst den ännu en gång (denna gång på originalspråket) skulle jag rentav våga påstå att det är min all-time favourite… bok. Jag fullkomligen älskar den. På riktigt.

För alla stackare som inte har den blekaste aning om vad Jonathan Strange & Mr. Norrell så kan man kortfattat beskriva den som en skildring av det tidiga 1800-talets England med allt vad det innebar (Exempelvis Napoleon-krigen). Ja, och så lite magi förstås. Haha.

Mer specifikt (men inte särskilt mycket mer specifikt) så handlar det om magins återinförande i det tidiga 1800-talets England. Magin har varit nästintill utdöd i flera hundra år (de enda magiker som finns kvar är helt och hållet teoretiska.) Men en dag får magikersällskapet i York höra talas om en man som sägs utföra praktisk magi. En viss Mr. Norrell.

Ja… Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på den här boken. Den är helt fantastisk och jag älskar den! Varenda gång jag börjar läsa den så är den lite seg (“var den verkligen så här jobbig?”) men redan efter tiotalet sidor så är jag fast. Igen. Jag mår alltid så fruktansvärt bra när jag läser Jonathan Strange & Mr. Norrell, oavsett vad som pågår runt omkring mig, och i mitt liv.

Och som jag skrev ovan så har jag nyligen avslutat den på originalspråket. För första gången! Jag är oftast inte särskilt förtjust i översättningar, och föredrar precis lika ofta att läsa boken på originalspråket. Vilket kan utgöra ett visst problem om den är skriven på något annat än engelska eller svenska. Tyvärr.

Det roliga med Jonathan Strange & Mr. Norrell är att jag alltid tyckt att den är tungläst. Svårläst. Och jag är absolut inte den som brukar ha svårt med att läsa och förstå böcker, i synnerhet inte när de är skrivna på (eller översatta till) svenska. Så därför var jag lite nervös när jag för första gången bestämde mig för att ta itu med denna min stora favorit på engelska.

Men det hade jag inte behövt vara, för herre min skapare, så oändligt mycket trevligare den var på originalspråket! Den var mera lättförståelig, och flöt på ett helt annat sätt. Jag blir alldeles bubblig bara jag tänker på det. GAAAAH! Nu ska jag inte babbla mer. Läs skiten. Bara gör det. Nu. Även om du inte gillar fantasy.

Och du är en tönt om du inte gillar fantasy.
Dessutom är inte Jonathan Strange & Mr. Norrell fantasy. HA!
Gonatt.