Fido (2006)

Ännu en film som handlar om zombies. Ja, faktiskt. Men Fido hanterar hela saken på ett sätt som är ganska nytt och originellt, åtminstone för mig.

Zombies i Fido är i sitt naturliga tillstånd precis så som vi förväntar oss att zombies ska vara: klumpiga, hjärndöda varelser som enbart vill tugga i sig levande människor. Men sätt en krage från Zomcon på dessa onaturliga varelser, så går de alldeles utmärkt att använda till diverse hushållssysslor som vi med fungerande hjärnor kan tycka är tröttsamma eller rentav förnedrande att utföra.

Och jag tänker inte återberätta handlingen av flera anledningar. Dels för att detta inte är en typisk recension. Ingen tvingar mig att återberätta någon handling. Punkt. Däremot kan jag ju försöka förklara vad som skiljer denna film från många andra zombiefilmer.

För det första; till skillnad från i stort sett alla zombiefilmer som jag tidigare sett så handlar Fido inte om kampen om överlevnad eller nåt sånt. Nej då; zombie-krigen är redan utkämpade och människorna har så att säga situationen under kontroll. Faktum är att de zombies som figurerar i filmen (och de är rätt många) nästan aldrig utgör något direkt hot mot huvudpersonerna.

Detta gör förstås att filmen blir intressant. Man får ett annat perspektiv på zombies eller nåt. Men det gör också den lite sådär… mesig. En av anledningarna till att jag gillar zombiefilmer är för att jag gillar att se människor bli brutalt slaktade. Och visst finns det en del sådant även i Fido, men det är inte själva grejen så att säga.

Faktum är att jag blir inte riktigt klok på vilken målgrupp filmen riktar sig till (“de som gillar den” är förstår det rätta svaret). Alla riktiga hardcore zombiefans blir kanske besvikna på det lite “mesiga” innehållet, medan alla andra blir avskräckta av det faktum att det är zombies och grejer. Den är aldrig tillräckligt rolig för att kunna kallas en riktig komedi (som ju Shaun of the Dead sannerligen är).

Faktum är att det mest känns som en lite medelmåttig barnfilm. Förutom allt blodet och avhuggna kroppsdelar och så vidare.

Därmed inte sagt att jag inte gillade filmen. Den påminde mig en aning om Tim Burtons filmer, och det är sällan något negativt med det. Men jag har ändå lite svårt att liksom placera den, och komma fram till vad jag gillade, och varför jag gillade det. Med största säkerhet är Fido en film jag kommer att se igen. Någon gång.