Gardell säger själv att han ansträngt sig för att skriva en så objektiv bok som möjligt; berätta om Jesus liv och gärningar utifrån de “bevis” som finns, utan att lägga in sin egen tro i texten. Och det gör han också. Det är ju självklart inte så att hans inte nämner något om sitt eget sätt att se på Jesus och kristendomen, men när han gör det så sker det på ett väldigt tydligt sätt; det märks väldigt tydligt när det är Jonas som pratar.
Om Jesus är en väldigt intressant bok. Nästan alla, både troende och icke-troende, har en väldigt tydlig bild av vem Jesus. I mitt fall var den länge präglad av den Svenska kyrkans bild på Jesus, men jag har nuförtiden försökt skapa mig en egen bild av mannen, myten, legenden.
En stor del av boken ägnas åt att demystifiera Jesus som person, och slå sönder bilden av ung, frisk och fräsch man som vandrar runt och fantastisk. Eller ja, fantastisk är han väl, men inte nödvändigtvis ung, frisk och fräsch. Det är ungefär den storyn som Om Jesus har marknadsförts med.
Men det mest intressanta är väl nästan när Gardell plockar fram Jesus ursprungliga budskap (som det beskrivs i Nya Testamentet), och visar på att det skiljer sig ganska mycket från det som de flesta tror var det Jesus predikade. Eller vad var det egentligen Jesus predikade om?
Läs Om Jesus. Och läs sedan Bibeln (i första hand Nya Testamentet). Båda är intressant läsning. På riktigt. Jag rekommenderar så klart den senaste Bibelöversättningen, för läsbarhetens skull. Men det kan vara spännande att ha koll på tidigare och helt andra översättningar också.
Åh, förresten. Jag är ateist, i den bemärkelsen att jag inte tror på Gud, eller Jesus som Guds son för den delen. Visst skulle jag kanske kunna kallas för agnostiker, men jag föredrar ateist då jag så att säga “aktivt” valt att inte tro på Gud. Eller något i den stilen.
Jag borde sätta mig ner och ta en riktig funderare någon dag.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar