The Boy in the Striped Pyjamas (2008)

Idag såg vi The Boy in the Striped Pyjamas i skolan. Anledningen  till detta var att idag, den 27 januari, är Förintelsens minnesdag. Därmed behöver man inte vara någon form av nobelprisvinnare för att räkna ut vad filmen handlar om.

The Boy in the Striped Pyjamas handlar om en liten pojke var pappa är soldat (i Tyskland, alltså). En dag får hans far en befordran, och familjen flyttar till ett nytt hem. Detta för att fadern ska ha närmre till sin nya arbetsplats. Som råkar vara ett koncentrationsläger. Eller kanske snarare förintelseläger.

Genom fönstret i sitt nya rum ser pojken (Bruno heter han förresten) vad han tror är en bondgård. Men något som är lite konstigt är att alla på bondgården verkar ha randiga pyjamasar på sig. Hela tiden. Sen händer det en massa saker. Och slutet är ganska otrevligt.

Det finns en del saker som jag tycker är lite… stämningsförstörande i den här filmen (inte för att den stämning som uppstår inte alltid är särskilt angenäm). En av dessa är att alla i filmen pratar engelska. Med väldigt tydliga brittisk dialekt. Och det är ju jättekonstigt, tycker jag! Britterna slogs ju mot tyskarna. Så att alla tyskar helt plötsligt pratar brittisk engelska är jättejobbigt för mig.

En annan sak är att mannen som spelar Brunos pappa (=nazist) heter David Thewlis. Och David Thewlis är för mig mest känd som Remus Lupin i Harry Potter-filmerna. Jag har oftast inga problem med att skilja skådespelare från sina karaktärer, och skulle jag ha det så brukar jag ändå vänja mig ganska snabbt. Men Remus Lupin som känslokall nazist går bara inte. Tyvärr.

En tredje sak… Är lite större. Och det är att jag upplever hela filmen som en… barnsaga. En fruktansvärt obehaglig sådan, men ändå. Jag har svårt för barn i stora, emotionellt komplexa roller. Jättesvårt för det, rentav. Och hela handlingen känns så… enkel. Ytlig, rentav. Det känns nästan lite fult att skriva det, för jag vill absolut inte avfärda nazismen och Förintelsen på något sätt. Men.

Jag gillar inte riktigt den här filmen. Den lyckas aldrig berör mig på samma sätt som andra skildringar av Förintelsen och nazismen har lyckats göra tidigare. Och slutet, hur hemskt den än är, känns lite hastigt och påklistrat. Men det är kanske mig det är fel på.