May (2002)

Jag hade absolut ingen aning om vad som väntade mig när jag satte mig ner för att se May. En skräckfilm? Drama? Kärleksdrama? Den visade sig vara lite av allt. Med kanske en aningen tyngre betoning på skräck (=mycket blod och obehaglig stämning).

Redan första scenen fick mig att hoppa till lite. Och det händer normalt inte. Jag är helt fruktansvärt van vid att se blod spruta och så vidare. Men det var inte blod (direkt) som fick mig att hoppa till. Jag var bara inte förberedd. Okej?

Jag vet inte hur man ska beskriva den här filmen. Den handlar om ensam tjej. Väldigt ensam. May heter hon, och jobbar hos en veterinär (typ) där hon trivs bra med att skära i djur. En av hennes kollegor är lesbisk och har känslor för May. Sen händer det en massa grejer.

Kort sagt; om mitt intresse för blod och avhuggna kroppsdelar, i kombination med en nedstämd period resulterar i något som ens lite grand liknar det som May företar sig i denna filmen ligger vi risigt till. Både jag själv och alla i min omedelbara närhet. Gonatt!