Drag Me to Hell (2009)

The Evil Dead och Evil Dead II är två riktiga klassiker och några av mina favoriter när det kommer till filmer med den härliga blandningen skräck och komedi (och ganska ofta en massa blod).

De är egentligen inte särskilt läskiga, och faktiskt inte heller särskilt roliga. Men den underbara blandningen av skräck-klyschor och halvkassa skämt får mig att må alldeles underbart. Jag skrattar högt när inälvor och blod sprutar över personer i filmer.

Därför blev jag väldigt exalterad när jag läste om Sam Raimis nya (åtminstone då) film Drag Me to Hell. Jag när äntligen fick sätta mig ner och se den ikväll så hoppades jag på ännu en “klassiker” i stil med The Evil Dead. Och jag blev inte besviken.

Gillar man The Evil Dead så gillar man Drag Me to Hell, så enkelt är det. Budgeten är något högre och skådespelarinsatserna känns aningen mindre amatörmässiga (inte för att det är något fel på The Evil Dead i den bemärkelsen). Kvar i alldeles oskadat skick finns dock Sam Raimis oefterhärmliga blandning av klassisk skräck och smått barnsliga humor.

Jag ser oftast inte på skräckfilmer; jag blir väldigt sällan rädd när jag ser skräckfilmer, snarare njuter jag något så fruktansvärt av att se människor dö på väldigt plågsamma sätt. Men Drag Me to Hell fick mig faktiskt att hoppa till vid något enstaka tillfälle. Dock kanske inte för att den är särskilt nyskapande, utan snarare för att jag var ovanligt mesig ikväll.

Till skillnad från gårdagens film så är Drag Me to Hell väldigt… proffsigt utförd. Det är liksom bara att luta sig tillbaka och njuta av de stabila skådespelarinsatserna, de äckliga (äckliga som i kladdiga) effekterna och det stabila och underhållande (men kanske inte nödvändigtvis fantastiska) manuset av Sam och Ivan Raimi.

Det är ingen film man ska se om man vill bli skrämd och sitta med nerverna på helspänn från början till slut. Det är heller ingen film man ska se om man vill sitta och gapskratta i en och en halv timme. Men om man som jag älskar “dåliga” skräckkomedier med mycket blod och slem och liknande så är det faktiskt en riktig höjdare.

Och jag måste nog se Evil Dead-filmerna snart igen. Det var länge sen sist. Dock hoppar jag nog över Army of Darkness denna gången.