Snö

Jag har ett lite komplicerat förhållande till snö. Jag tycker ofta att snö är vackert att se på, och bidrar till att göra vardagslunken lite mysigare, men inte alltid.

Snö som är smutsig och sönderkörd och rent allmänt misshandlad är inte så rolig. Därför är det ju ganska naturligt att jag föredrar nyfallen snö. Helst ska det snöa lite lätt också, för att göra det hela ännu lite mysigare.

När snön väl ligger så är det bäst om den får ligga orörd. Det får till exempel inte bli plusgrader, och sedan kallt igen, för då blir lite snön lite sådär frostig, och det är inte vackert, bara deprimerande.

Förutom snö så gillar jag också att gå omkring i skogen (jo, faktiskt) och snö i skogen är ju bara helt fantastiskt. Så länge det fortfarande ligger kvar snö i träden. Gör det inte det så blir det bara deprimerande.

Snö när det är plusgrader ute resulterar i slask. Och så fort slasket börjar infinna sig försvinner snöns magi. Då är det inte kul eller vackert längre, bara deprimerande.

Nä, snö gör sig bäst i skogen när det är ca 3-5 minusgrader ute. Blir det kallare än så fryser jag alldeles för mycket, och om det kryper för nära nollan blir snön blöt och äcklig och jobbig. Och deprimerande, förstås.