Snatch (2000)

Jag köpte den här filmen till bror min för flera år sedan, men har av någon idiotisk anledning inte sett den förrän nu. Bättre sent än aldrig, right?

Jag tänker inte ens bry mig om att förklara vad Snatch handlar om. Det händer väldigt mycket mest hela tiden, och det går snabbt – riktigt snabbt. Men det går aldrig så snabbt att man (jag) har några problem att hänga med i vad som händer, vilket är väldigt trevligt.

Jag är oftast inte så förtjust i filmer som handlar om sånt som Snatch handlar om (hårda typer med vapen och… sånt) men när det är så mästerligt utfört så… Ja. Me love it. Äh. Det är lagom roligt, lagom coolt (utan att bli för fånigt) och ungefär hur snyggt som helst mest hela tiden. Ja. Öh… Snygg redigering. Snygga… klipp. YEAH!

Benicio Del Toro är svincool som alltid och Brad Pitt är Brad Pitt. Vad mer kan jag säga? Jag älskar Brad Pitt mer och mer för varje film jag ser med honom, på riktigt. Han är en av de få genuint coola människor som finns (enligt mig). Jag tror faktiskt att jag tycker bättre om honom än om Johnny Depp (som ändå är en av mina största favoriter också). Ja, där ser man på.

Men hur som helst; Snatch – bra film. Den är ju snart tio år gammal, så det var väl på tiden att jag såg den. Guy Ritchies andra film är det, och om jag har förstått det rätt ska vi inom kort se hans kritikerrosade debutfilm Lock, Stock and Two Smoking Barrels som en del av kursen Nutida konst i skolan. Älskar estetiska programmet, men bara ibland.

Gonatt nu världen.