Bussfaror

Jag är en sån där människa som oroar mig för allt, hela tiden. Jag kan inte slappna av, åtminstone inte på riktigt. Till och med att åka buss till och från skolan kan vara ett onödigt stort stressmoment för mig.

Exempel 1:

Idag åkte jag linje 635 från Karlshamn till Olofström. Till skillnad från alla de andra bussarna som kör mellan dessa två orter så går linje 635 via Asarum och Mörrum. Men det är inte det som är grejen.

Grejen är att eftersom den går via Asarum och Mörrum så svänger den av lite senare i rondellen i Karlshamn. Inget konstigt med det. Om det inte vore för att en person i min klass berättade om hur dramatiskt det var den gången busschauffören svängde av för tidigt, körde upp på E22:an och fick vända och ta rätt avfart ur rondellen.

Ända sedan min kära klasskamrat berättade om det så har jag varit orolig för att busschauffören ska göra det misstaget igen. Därmed kan jag inte riktigt slappna av förrän bussen har passerat rondellen. Ja, jag vet. Väldigt onödig grej att vara orolig för. Men vafan.

Exempel 2:

Lite av en klassiker: Bussen stannar inte, trots att man har tryckt på stopp-knappen. Detta har hänt mig fyra gånger, vilket enligt mig är fyra gånger för mycket. Oerhört stressande för ett nervvrak som mig själv.

Detta innebär att när jag ska hoppa av en vid hållplats där jag vet att en massa andra människor inte ska hoppa av, så blir jag nervös att busschauffören ska missa att jag tryckte på knappen. Och bara köra vidare.

Detta är inte en extremt lika onödig grej att vara orolig för, eftersom det faktiskt händer ibland och kan vara ganska irriterande.

Därmed är jag ganska övertygad om att min rädsla är en aning överdriven och en aning irrationell. Det är ju inte så att jag inte skulle hitta om jag fick hoppa av vid en senare busshållplats. Det skulle ju bara ta lite längre tid.

Det här alltså de två bussrelaterade exempel jag för tillfället kan komma på, som innebär orosmoment i min vardag. Det är helt fruktansvärt jobbigt att vara mig.
Tro mig, jag vet.