Toxic Avenger (1984)

Kort sammanfattning: Väldigt mobbad kille blir jagad ut genom ett fönster varpå han landar i en tunna med kemiskt avfall. Därefter tycker jag att titeln på filmen talar lite för sig själv, även om man bjuds på en del överraskningar längs vägen.

The Toxic Avenger gjordes av samma killar som senare gjorde den fina Class of Nuke 'Em High, och jag tycker nog personligen att denna är den bättre av de två (de har båda också fått flera uppföljare men de har jag inte sett ännu, jag är lite sådär rädd att uppföljarna inte är lika bra, eller rättare sagt dåliga på riktigt). Det är inte några riktiga lågbudgetproduktioner men det är ändå inte... "bra".

Manuset är mer eller mindre uselt (dåliga skämt, krystad dialog och en allmän B-känsla), och skådespelarinsatserna är inte direkt värda en Oscar (även om en av statisterna senare kom att vinna en Oscar…). Specialeffekterna är inte helt usla, faktiskt, åtminstone inte för att vara 80-tal. Men de är ju också just det - 80-tal alltså. En liten oväntad grej var dock att vissa slagsmålsscener var lite så där halvt snyggt koreograferade (vi snackar visserligen inte Crouching Tiger, Hidden Dragon eller The Matrix, men ändå).

Men trots de många (och väldigt uppenbara) bristerna är jag oändligt mycket mer road av den här typen av filmer än nästan vilken modern komedi som helst. Skämten är visserligen inte mycket bättre i filmer som Toxic Avenger och Class of Nuke 'Em High, men eftersom både jag som tittar, och de som gjorde de här filmerna är medvetna om att det här renodlade B-filmer utan något annat syfte än att underhålla människor med väldigt låga krav eller åtminstone annorlunda smak (jag räknar mig själv till de senare) så funkar det riktigt bra.

Det kanske är något fel på mig, men jag blir fasen nästan mer berörd av den här filmen än någon annan film jag sett på länge. Den innehåller en liten kärlekshistoria som visserligen är fullkomligt skruvad, men som ändå i mina ögon blir lite sådär vacker på något sätt. Jag blir glad, m'kay?

För jag kan visst uppskatta ett prisbelönad och kritikerrosat drama någon gång ibland, men om jag själv för välja så blir det helst något kortare, mer fartfyllt och framförallt mycket blodigare. Men innebär det att jag har sämre smak än de som föredrar filmer som The Shawshank Redemption och typ... Borta med vinden? Nej, bara annorlunda smak. Och det tycker jag är en fruktansvärt bra sak.

TJO!