Och så är det ju en musikal också. Folk sjunger, och de gör det mest hela tiden. Hur underbart är inte det!? Anthony Head (lillebror till Murray Head, som sjöng Judas på originalinspelningen av Jesus Christ Superstar = husgud) sjunger en hel del och han gör det nästan riktigt bra. Jag vill också kunna ju.
Ja, det här är alltså en flippad gore-musikal med blod och sång och inälvor och opera. Med andra ord hade det kunnat vara världens bästa film i mina ögon. Nu blir den inte riktigt det av några olika anledningar.
Först och främst; musiken. Den är oerhört enformig och aldrig riktigt… bra. Kanske för att det inte är riktigt min stil (goth… aktigt). Vissa låtar är helt okej, men för det mesta är det bara… tråkigt och som sagt enformigt. Lite rörigt; mycket som händer hela tiden, då inte på ett särskilt bra sätt.
Sen är det ju handlingen; manuset. Det börjar bra. Hela bakgrundshistorian är visserligen väldigt… otrolig, men riktigt underhållande och det finns liksom goda förutsättningar för en engagerande berättelse. Men mot slutet tappar filmen fokus en aning. Det blir lite geggigt och lite rörigt så där. Inte riktigt… engagerande. Men fram tills dess är det för mesta bra och intressant.
Men det är en ändå en bra film, ja herregud. Jag satt med ett leende på läpparna fram till slutet… då det som sagt blev lite… segt. Tråkigt? Njae, men lite segt. Geggigt var ett bra ord. Det var halvkul när jag halvvägs igenom filmen insåg att Paris Hilton var med… Jag gillar henne inte överdrivet mycket, men jag kan absolut inte påstå att hon gjorde dåligt ifrån sig, ack nej.
Men, ja. Nä. Ska man se Repo! The Genetic Opera? Ja, om man gillar musikaler, splatter/gore och knäppa historier. Annars kanske man ska försöka hitta något annat istället. Typ Pretty Woman.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar