Det här kan väl sägas vara den “mörkaste” filmen i trilogin, men den är ändå sådär typiskt serietidningslöjlig ibland. Sam Raimi lyckas skoja till det rent fruktansvärt under vissa partier, men filmen tappar ändå inte fokus och det funkar helt enkelt.
Det är kanske inte den starkaste filmen av de tre, men den är ändå bra. Alltså, visst det är en serietidningsfilm med flashiga effekter och överdriven action men känner ändå med karaktärerna. Gulligt. Emo-Peter Parker är bästa grejen någonsin.
Jag älskar förstås varje minut men jag tror ändå det krävs en viss nördfaktor för att man ska kunna göra det. Det är liksom ganska fånigt ibland. Väntar man sig ett dramatiskt hjälteepos så blir man kanske inte helt nöjd, även om det finns vissa inslag av sådant också.
Tyvärr verkar det ju inte som om det blir fler Spidey-filmer med Tobey Maguire och Sam Raimi, vilket jag tycker är jättetråkigt. Men hey, life goes on.
Hur töntigt lät inte det?
Gonatt. Eller nåt.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar