Kick-Ass (2010)

Kick-Ass! HA! Jag inser nu när jag sett filmen att jag faktiskt läst om serien som den är baserad på vid ett tidigare tillfälle. Även om jag inte läst själva serien så känns det som om filmen är oerhört trogen originalet.

Jag gillar filmer baserade på serietidningar. Filmer som Spider-Man och Batman Begins har gjort mycket för att öppna upp mina ögon för alla de “klassiska” amerikanska superhjältarna och upptäcka att de faktiskt inte bara är överdrivet våld och fåniga skurkar. Även om det finns en hel del sådant. Problemet med filmatiseringarna skulle kunna vara att de försöker lite för mycket… Det blir lite för mycket Hollywood och så vidare. Aldrig bra.

Så är inte riktigt fallet med Kick-Ass. I Kick-Ass är superhjältar sådant som man enbart hittar i serietidningar, inte ute på gatorna. Tills den gravt töntiga killen Dave Lizewski bestämmer sig för att ändra på det. Det är ju inte på något sätt en traditionell superhjältehistoria. I sådana så brukar ju superhjältarna ha något stort och viktigt de vill åstadkomma. Inte i Kick-Ass. Det är i grund och botten bara en historia om en kille som bestämmer sig för att leva ut sin barndomsdröm och kanske rentav lyckas hjälpa någon när han gör det.

Det är oerhört fel att kalla det här en komedi, eller en parodi. Även om den ibland onekligen verkar vara just det. Det är ju faktiskt en relativt seriös historia som inte är det särskilt mycket mindre sannolik än någon annan serietidningsfilm. Den är faktiskt oerhört mycket mer sannolik eftersom den inte innehåller några radioaktiva spindlar eller lysande gröna stenar.

Som sagt, jag gillar filmer baserade på serietidningar så länge de är bra och därmed kan hjälpa till att sprida de alla de fantastiska serier som finns. Kick-Ass gör ett strålande jobb och lyckas vara fruktansvärt originell på samma gång. Och försöker dessutom inte göra familjefilm av våldsamma historier med avhuggna ben och krossade kroppar. Det gillar jag. TJO!