C.S. Lewis – Utflykt från tyst planet (1938)

C.S. Lewis är väl kanske mest känd för att ha skrivit Narnia-böckerna. Men innan han gjorde det så klarade han av en hel liten science fiction-trilogi som jag nu bestämt mig för att ta itu med.

Utflykt från tyst planet är den första boken. På sätt och vis känns detta mer som rymd-fantasy. Faktum är att jag får lite Sagan om ringen-vibbar. Nu var ju C.S. Lewis god vän med Tolkien, vilket jag förstås visste sen innan, men jag tror ändå att jag hade fått samma känsla. Faktum är att boken skrevs efter en diskussion om de dåvarande trenderna i science fiction.

Som jag nämnde ovan så känns det inte direkt som en “riktig” science fiction-berättelse. Människor går omkring på mer eller mindre främmande planeter som lyckligtvis har luft som går att andas och åker runt i ett enormt rymdskepp konstruerat av en ensam universitetsprofessor. Det är väldigt spännande och intressant, javisst, men inte science fiction. Enligt mig, alltså.

Men Lewis målar upp en värld helt i klass med Tolkien. Många av namnen känns väldigt mycket Tolkien och det faktum att invånarna på den främmande planeten talar ett främmande (nähä?) språk som vi också får en viss inblick är känns också väldigt… Bekant. Jag tror dock inte att Lewis var lika fanatisk med detaljerna som Tolkien ju faktiskt var.

Jag har ju läst Narnia-böckerna (och tyckte väldigt mycket om dem, jodå) och jag känner igen mig i Lewis stil. Jag hade aldrig tidigare läst något annat av honom än just Narnia så det var en intressant upplevelse. Han har sätt att skriva som gör det svårt att sluta läsa. Det är väldigt lättläst och underhållande helt enkelt.

Så, ja. Jag kan inte riktigt kalla Utflykt från tyst planet för en renodlad science fiction-historia. Men enligt mina “regler” så är Asimov inte heller science fiction, men han skrev ju science fiction, inget snack om saken. Så jag kan ha fel.

Tjohej.