Örngott och kuddar

Jag har fyra stycken kuddar i min säng. Varför vet jag inte riktigt, då jag sällan använder mer än en kudde; och aldrig mer än två. Åtminstone inte samtidigt. Kanske är det för att bara två kuddar hade känts väldigt snålt med tanke på vilket monster min säng. För ett monster till säng är den, i alla fall i mina ögon.

Saken är den att jag tycker det är jobbigt att byta örngott (eller kuddfodral som det enligt vissa initierade källor ska kallas, då örngott visst är ett ålderdomligt ord. Sen när då?). För det första måste jag alltid ha fyra stycken örngott, som åtminstone lite måste matcha påslakan och lakan. Dessutom måste de passa med varandra. Och det gör de aldrig. Men det spelar inte jättestor roll, egentligen. Det absolut viktigaste är att mina örngott matchar de kuddar jag stoppar i dem.

Min platta och sönderkastade kudde ska ligga i ett tråkigt, enfärgat örngott, medan min absolut finaste – mer eller mindre stenhårda – kudde helst ska ligga i ett örngott som matchar mitt påslakan. De andra två kuddarna (min före detta finaste kudde, och en random kudde som helt plötsligt dök upp i min säng för något år sedan) får helt enkelt nöja sig med vad som blir över.

Har jag möjlighet lägger jag däremot gärna min före detta finaste kudde i det näst finaste örngottet jag kan skaffa fram. Ibland går det inte att hitta ett sådant, utan alla örngott är lika fula. Då kan det hända att jag får gråta mig till sömns