Livet från den ljusa sidan (As Good as It Gets heter den på originalspråket, förstås) är en sån där film som jag personlige har gått omkring och trott att jag sett men sen när jag väl såg den insåg jag snabbt att det hade jag visst inte. För såg den gjorde jag först idag.
Fick ett lustigt infall och hängde kvar i skolan trots att jag slutade svintidigt och följde med en kamrat på dennes filmkunskapslektion (en kurs som jag både läst och fått högsta betyg i). Där såg vi då förstås den här filmen.
Eftersom det är en svinlång film (139 minuter!?) så är det inte en film jag hade satt mig ner och tittat på om jag inte hade blivit “tvingad” till det. Jag ogillar långa filmer.
Men vad tyckte jag om filmen då!? Den är väl ganska allmänt betraktad som en bra film? Eller? Och den var väl okej. Ingen fantastiskt underhållande film, men jag blev aldrig direkt uttråkad trots att den var obarmhärtigt (och onödigt) lång, och trots att jag på en helt galet obekväm stol i inte alltför mysigt klassrum.
Ja, och jag vet inte riktigt. Inte min typ av film. Jag kan absolut inte säga att den är dålig, för det är den inte, men jag älskade inte den. Det är alltid så mycket tråkigare att skriva om filmer som inte lyckats beröra mig på ett eller annat sätt. Vafan. Därför slutar jag nu. Mina fingrar är varma nu.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar