Dagens spam 2

Jag laddade såklart ner den där zip-filen, men den var FULL av virus och hästar och sånt. Vem hade kunnat ana det, va?

Class of Nuke ‘Em High (1986)

Fantastiskt underhållande, men inte mycket mer. Ska man klaga på en sån här film ska man klaga på manuset som inte hänger ihop sådär överdrivet mycket, och de stundtals inte alltför övertygande skådespelarinsatserna. Men samtidigt är det ju det som är grejen. Underbar filmkonst.

Ett gäng high school-elever köper marijuana som odlats alldeles intill det närliggande kärnkraftverket (som har haft lite säkerhetsbrister på sista tiden; läckor och liknande). Man skulle kanske kunna säga att filmens budskap är att undvika droger och kärnkraftverk. Men herregud. Jag är svintrött nu, men lycklig. Det här kan mycket väl vara den mest underhållande filmen jag sett… i sommar. Kanske inte den bästa men det här var skoj.

Herregud så dåliga de här filmkommentarerna börjar bli. Men jag kan inte hjälpa det. Nej. Icke. USCH!

TJO!

Boy Eats Girl (2005)

Jag blir inte riktigt klok på den här filmen. Det är en helt okej produktion om man säger så. Hyfsade effekter och dugliga skådespelarinsatser (för den här typen av filmer, om man säger så). Men manuset är ju ett jäkla mysterium. De har tagit en idé som är… sådär. Visst, det leder ju förr eller senare till zombies och skit, och det är ju knappast originellt, men helt okej. Däremot har manusförfattaren Derek Landy slängt ihop nåt jävla voodoohittepå som känns… sådär. Det hade funkat om filmen överlag hade haft en mera “plojig” ton, men faktum är att den känns ganska “seriös”. Lite tråkigt, förstås, men det funkar.

Men som sagt, manuset är skrattretande… Ja, inte dåligt. Manuset är oerhört välpolerat, men man kan liksom inte polera bort stora hål och ologiska händelseförlopp. Typ. Men vafan. Jag ska inte klaga. Det är ändå en timme och tio minuters trivsam underhållning med en acceptabel nivå av blod och inälvor. Jag hade inte haft något emot lite mer sånt, men man kan ju inte få allt här i världen. Rekommenderas helt klart om man tror att en kombination av High School-filmer och splatter-zombie-filmer är en riktig fullträff.

Men jag förstår inte hur man kan kalla det här en skräckfilm. Visst, det är “läskigt”. Men är man en van zombiekonnässör vet man ändå ungefär vad som kan tänkas hända, liksom. Jag satt och flinade genom hela filmen. Stundtals för att jag gillar zombies, men mest för att allting var så fruktansvärt fånigt och melodramatiskt high-school-filmsaktigt. Ibland. Och sånt. Ja. Zombies. Höhö.

Jovisst.

TJO!

Aftonbladet… Ja, herregud.

Det var länge sedan jag slutade läsa Aftonbladet för nyheternas skull. Nu är det mera sånt här som lockar mig till denna röda och blekgula (fula) nyhetssajt. Yeah.

Notera även att jag röstade “Ja” i den fina omröstningen.

Stephen King – Strax efter solnedgången (2008)

Jag är nästan lite uppväxt med Stephen King. Han var en av de första “vuxenboksförfattarna” som jag bekantade mig med (vilket kanske är en av de saker som ligger bakom min besatthet vid… onaturliga saker). Stephen King har alltid varit relativt välrepresenterad i bokhyllorna i mitt hem, så när det var dags att vidga vyerna lite så var det ju inte så konstigt att det blev just King jag började läsa. Och det var när jag senare läste om Stephen King som jag först hörde talas om H.P. Lovecraft. Och på den vägen var det.

Så jag gillar Stephen King, riktigt mycket. Han är en fantastisk författare (inte bara en fantastik skräck-författare) och det är för det mesta en ren fröjd att läsa något av hans verk. Men. Jag kan ha lite svårt för svinlånga böcker, och en del av Kings böcker är verkligen monstruösa (exempelvis Pestens tid som är ruggigt bra och Knackarna som är lite mindre bra, men ändå skojig; värt att nämna att jag har nästan inte läst någonting av King på engelska – än så länge). Men King skriver också noveller. Och jag tycker nästan att Stephen Kings noveller är bättre än hans romaner. Ibland. Kanske. Lite. Bra är de i alla fall.

Strax efter solnedgången är en samling av de senaste noveller King har skrivit under mitten av 2000-talet, och så en liten trevlig historia från slutet av 70-talet. Skoj. Hans förra novelsamling Allt kan hända var också den bra, men kanske lite mer ojämn än denna. Jag antar att jag måste läsa om den för att vara helt säker på den saken. Hell yeah.

Det blir mer King i framtiden. I min bokhylla ligger Salem’s Lot (på engelska; YAY!) och väntar på mig. Jag har inte läst den. Mest för att den verkar vara lite ovanlig i Sverige; finns inte på bibblan och småknepig att hitta. På riktigt, alltså. Men ja. Snart blir det åka av. TJO!

Brazil (1985)

Det är egentligen lite lustigt att jag inte sett Brazil förrän nu. Jag älskar ju dystopiska framtidsskildringar, i synnerhet brittiska sådana. För även om Terry Gilliam ursprungligen är amerikan så har han efter många år i Monty Python ändå ett bra grepp om det engelska uttryckssättet. Det finns där, så att säga.

Brazil är som sagt en dystopisk framtidsskildring (typ) och beskriver hur ett litet fel i det ofelbara byråkratiska systemet ställer till det för flera olika människor. Och det är en jäkla historia. När jag såg filmen så uppskattade jag vissa scener och teman mer än andra, så det är ingen fullpoängare för mig, men en ändå en riktigt bra film. För lång, såklart, men ändå. Mycket bra. HA! Dessa texter blir mer allt intetsägande varje gång jag skriver dem… Hm.

Nä. Jag vidhåller att Terry Gilliams bästa film är Twelve Monkeys som han inte skrivit men däremot regisserat. Det är en riktigt jävla bra film. Brad Pitt är ju med i den, bara en sån sak. HA!

Pirates of the Caribbean: At World’s End

Den första Pirates-filmen var en skojfrisk äventyrsfilm à la Disney med pirater. Baserad på en åkattraktion på Disneyland. Vilken jävla grej. Men lagom till den tredje filmen har det hela utvecklats till en episk piratsaga med en rik mytologi och så vidare. Utan att för den sakens skull förlora allt som gjorde den första filmen till riktigt bra underhållning.

Så. Ja. Det är en bra film. Spännande, skojig och lite halvepisk sådär. Men denna tredje del lever inte riktigt upp till föregångarna. Tyvärr. Den lider lite av att den verkligen vill vara en storslagen episk piratfilm. När den borde nöja sig med att vara en riktigt underhållande äventyrsfilm. Med pirater. Och så vidare. Men ja. Jag gillar den ändå. Johnny Depp är ju grym, men när jag ser honom strutsa runt kan jag ändå inte låta bli att känna att han “kastar bort” sin talang lite. Fan. Han kan så mycket bättre, och mycket i den här filmen är inget annat än fånigt. Men på det stora hela är det ändå en skojig film. TJO!