Nämen!

Till vänster: Faunen i El laberinto del fauno (Pans labyrint).

Till höger: Ful gubbe från trailer för Dragon Age 2.

HM!

Jag tyckte ju att de var något bekant med den fule gubben i DA2-trailern och det var det ju också. Måste dock säga att faunen i filmen är en lite obehaglig typ och helt klart läskigare än killen i trailern (som är ett sånt där typiskt monster som bara dödar).

Sådeså.

Inga taggar på min snopp

Det är inte klokt så mycket de kan komma fram till nu! Nu senast har de visst upptäckt att människans penis helt saknar taggar.

Nä, självklart inte precis det som artikeln handlar om, men ändå. Sättet som den lilla “lock-texten” ovan är skriven får mig att tro att någon har haft väldigt roligt på jobbet idag:

“Hm, hur ska jag skriva för att få det att låta som om forskare precis har upptäckt att de inte har några taggar på sina kön? HM!”

Ungefär så, tror jag den inre monologen lät.

(Rubriken på artikeln är “Så blev våra penisar släta”. Rätt skoj det också, men ja. Själva artikeln var rätt trist om jag ska vara helt ärlig.)

Mission Accomplished.

Har ganska precis lämnat in min slutuppgift (den första av två) i kursen Europeisk Film, och även skickat iväg en kommentar till en kurskamrats uppgift.

Det känns lite fult att börja kritisera och kommentera någon annans uppgift, speciellt när man känner att man inte har gjort ett särskilt jättebra jobb med sin egen.

NÅVÄL! Sånt är livet – man får väl försöka skratta och vara glad så gott det går.

En kort notis. Och lite om Helvetica.

Jag tittade inte på Zozo igår. Orkade liksom inte. Ska försöka se den någon gång idag, men ska också försöka skriva en massa idag. Jobba, för helvete.

Istället för Zozo såg jag Helvetica. En dokumentär om typsnittet Helvetica. Låter väl sådär lagom intressant, men eftersom jag är lite halvt intresserad av grafisk design (tillräckligt för att ha läst en kurs som heter Grafisk Design 1 och ska läsa nästa kurs om några veckor) så var den skoj.

Det är ju ett sådär lagom ikoniskt typsnitt som sedan det introducerades 1957 (eller när det nu var – jag var galet uppmärksam på filmen igår kväll såklart) har det används i både tid och otid.

En del designers anser det vara ganska tråkigt och trist och fult. De anser att det har spelat ut sin roll, och att det har blivit en “easy way out” för en designer.

Ungefär: “Hur i helvete ska vi göra nu då?” – “Äh, skriv ut skiten i Helvetica så blir det snyggt och professionellt”. Fan så bra mina exempel är.

Personligen är jag ganska förtjust i Helvetica, om det används på “rätt” sätt. Helvetica mår bäst (enligt mig) om man använder sig av mycket white space runt omkring. Ett tätt block med text satt i Helvetica blir bara klumpigt och svårläst.

Jag kom nyss på att min header (där uppe) är gjord med Helvetica. Jag tycker den är rätt ful, men Helvetica är fint.

Här bredvid finns också en fin bild som demonstrerar skillnaderna mellan Arial (ett standardtypsnitt på en Windows-dator) och Helvetica. Det är inte sådär extremt stora skillnader, men de gör verkligen skillnad för helhetsintrycket. Ta exempelvis bokstaven C. Det är vinklarna på ändarna som är grejen där (finns säkert ett fint typografiskt ord för det som jag borde kunna men jag orkar plocka fram min fina och ganska billiga typografibok).

Rent generellt är Arial lite “uppmjukat” medan Helvetica är mer “rakt”, lite hårdare, kan man säga. Även cirklarna i procenttecknet är intressanta. Helvetica är helt runda, medan Arial är mer ovala. Och det gör en viss skillnad. Tycker jag.

Och jag är ledsen att bilden är skamlöst stulen från “internet”. Har haft den på datorn urlänge och orkar inte leta reda på källan.

Men nu ska jag inte babbla mer. Jag ska jobba, ju! HAHAHAHAHAHA!

Jag och film

Jag har väl alltid gillat film, egentligen. Men det var länge aldrig mer än någon annan, egentligen. Film var liksom underhållning, men inte mycket mer (jag försöker undvika att göra film till något annan än underhållning idag också, vilket funkar ibland).

Men sen fick jag för mig att läsa filmkunskap på gymnasiet. Det var i mina ögon mest en enkel utväg, liksom. Ett bra (och roligt) sätt att få ihop hur många poäng den nu var på. Sitta och titta på film varje fredagseftermiddag liksom – det är inte helt fel.

Nu fick vi väl skriva nåt prov och någon längre inlämningsuppgift också, men det var egentligen bara kul. Det var inga svåra uppgifter, utan mest en fråga om att ha hängt med lite på lektionerna och läst lite i boken. Skoj, lättsamt, lite hjärngymnastik. Som att lösa typ ett barnkorsord i nån tidning, för att fördriva tiden.

Men det satte även lite fart på mitt filmintresse. Jag började intressera mig mer för hantverket så att säga, och de berättarmetoder som filmmediet kunde erbjuda. Berättarteknik tycker jag är ett sånt där skojigt ämne att fundera över. Vad man kan använda för metoder för att berätta något liksom – SKOJ!

Så efter gymnasiet var det dags att plugga filmvetenskap (till skillnad från filmkunskap). TJO! Och det var kul, de två första delkurserna var kul. Först en orienterande kurs med lite grundläggande historik och berättarteknik och sånt skit. Skoj och intressant. Sen var det lite filmhistoria. Inte fullt lika roligt, men jag lyckades intressera mig tillräckligt för franska nya vågen för att till och med sluttentan skulle vara helt genomlidlig, nästan rolig.

Och nu läser jag europeisk film. Och det är skittråkigt. Allt ska analyseras och det ska appliceras luddiga begrepp på någon jävla symbolism som någon jävla nisse har suttit och försökt definiera. Det är bara akademiskt och jobbigt. Inte kul överhuvudtaget. Jag har visserligen sett några bra filmer under kursens gång, men ändå.

Det är nästan så att jag tröttnat på skiten. Jag är inte intresserad av filmen som “konstform”. Jag tycker inte om folk som kallar film, eller musik, eller litteratur, eller whatever för “konst”. Ofta när någon kallar en film för ett “fantastiskt konstverk” så är det för att det är konstigt. De har nog blandat ihop det där med konst och konstigt. Det är inte samma sak.

Och jag är inte sån att jag “inte fattar” konst. Konst är okej, när det är okej. Men när något är konst för sakens skull så blir det bara konstigt. Som när någon pissar på en buske och kallar det för konst. Nä, det är bara konstigt ska ni veta.

När jag kallar en film (eller något annat) för ett fantastiskt konstverk så är det lite annorlunda. En film som skiljer sig från andra filmer genom sitt berättande, budskap, mise-en-scene eller whatever, på ett positivt sätt. Då kan det vara ett fantastiskt konstverk. Alla filmer är väl konstverk, egentligen. “Filmkonst”, det är ju en konst att göra film. Men det behöver ju inte betyda att skiten blir bra.

Äh. Det här blir bara långt och tråkigt och jag orkar inte försöka förklara vad det är jag menar. Fattar någon, så gör de det, och bra för dem i så fall.

Det jag ville komma till att jag är trött på att se film som ett akademiskt ämne. Jag vill komma åt hantverket. Därför tänker jag läsa Film- och tvproduktion på Högskolan i Dalarna och leka med dyra kameror och grejor.

Men först ska jag läsa klart min grundkurs i filmvetenskap. Fyfan.

Bara bilder på mig själv.

Varför inte, liksom?

Idag har det varit tisdag. Jag har jobbat med min slutuppgift, men det har fan varit jobbigt. Känns nästan som feber och jag har liksom gått på lågvarv hela dagen.

Fruktansvärt, kan man säga.

Men jag har åtminstone förberett för morgondagens arbete nu, med en fin punktlista på vad jag ska läsa, skriva etc. Det känns bra. Då slipper jag liksom börja “från noll” imorgon, utan jag kan liksom bara läsa igenom den och börja jobba. Bra bra och bra. Studieteknik kanske det kan kallas.

Vissa dagar känner jag mig lite som Ola Salo. Ibland känner jag mig som en tunnhårig lantis. Idag har jag upplevt en spännande blandning av dessa två. Härligt.

Har lyssnat på Lily Allen och nu lyssnar jag på Franz Ferdinand. Det är kul med lite omväxling, men det var ett tag sen jag hittade någon ny musik som var så där riktigt, riktigt, bra. Men det kommer väl, antar jag, precis som allt annat.

Ikväll ska jag antagligen titta på Zozo, mest för att fördjupa mig lite i Josef Fares filmer. Jag skriver ju om Jalla! Jalla! ju. Och det är alltid bra att kunna förstärka sina argument med fler exempel etc. Plus att jag får en ursäkt att kolla på Kopps också någon dag.

Fropp fropp

Idag är det måndag och jag har åtminstone börjat på första slutuppgiften. TJOHEJ SÅ BRA. Nä, inte så bra. Svårigheten ligger i att få klart den, faktiskt.

Annars så har Oscar varit här och vi gick en runda och han tog en del fina och den inte så fina bilder. En av dem kan man ovan. Jättefin.

Imorgon är det tisdag och jag ska jobba som fan hela dagen, för jag måste. Men jag orkar, för det är tråkigt.

HEJDÅ BLOGGEN!!!