Twilight (2008)

Hela Twilight hoppar mellan att vara helt fantastiskt vacker och rent fruktansvärt fånig. Till skillnad från boken som ligger och puttrar på gränsen utan att slå över till varken det ena eller andra. Tyvärr är filmen på det stora hela mer fånig än vacker, vilket är synd. För den hade faktiskt kunnat bli riktigt bra. Tror jag. Om den hade varit lite mindre Hollywood. Exempel?

Scenen där Bella googlar vampyrer i ett försök att bekräfta sina misstankar om att Edward är just en sådan är helt hemskt. Den är så fruktansvärt “in your face”… Man hade kunnat stryka den delen helt och hållet utan att folk skulle bli förvirrade. Visst de skulle kanske bli förvirrade i någon minut, innan nästa scen (där Edward “erkänner”) och den enstaka minuten är kanske en enstaka minut för mycket för den dödliga pöbeln. Höhö.

Scenen som kommer några minuter efter (i vilken Edward berättar om vem han är, vad han gör och hur han känner för Bella) är däremot smått fantastisk. Enligt mig. Välbalanserad och enkel, utan att bli alltför förklarande och sentimental. Lite lagom mörk, och lite lagom obekväm. Jättebra, rentav. Hade hela filmen varit i den klassen hade det varit en riktigt bra film. Nåväl.

(Sekvensen emellan de båda scenerna jag beskrev ovan är däremot inget annat än skrattretande och fruktansvärt fånig. Det är alltså när Edward springer upp för berget med Bella på ryggen. Och vampyrer springer snabbt. Och det är jättefult. Varför gjorde de honom inte bara jättesuddig som i resten av filmen? Vafan?)

Musiken däremot är helt underbar, för det mesta. Faktiskt. Öh… Var det något mer jag inte gillade? Ja. Stephenie Meyers cameo. Jätteful och fruktansvärt överdriven. Hon syns jättetydligt rakt framför kameran och de säger till och med hennes namn. Jättefult. Faktiskt.

Men ja. I sina bästa stunder är kanske filmen överlägsen boken, men de stunderna var få och sällsynta. På det stora hela var boken bättre än filmen, men boken var långt ifrån perfekt, om man säger så. Ska titta på New Moon också någon dag och se vad jag tycker om den. EHEH!

(Och Robert Pattinson är inte så snygg? Vafan.)

Triss 2

HA! Jag köpte en trisslott (varför? Därför).

Jag vann 25 kr. Helt klart inte värt det.

Gonatt.

Twilight – Jaså?

Twilight-serien är ungefär som Harry Potter-serien fast inte riktigt lika framgångsrik. De första Harry Potter-böckerna riktade sig kanske till lite yngre barn, men annars rör det sig om två bokserier med en drös övernaturliga element som riktar sig till läsglada och dagdrömmande ungdomar. Tror jag.

Jag kommer ihåg när det började surras om den där nya vampyrboken, men eftersom den beskrevs som en romantisk historia som mer eller mindre riktade sig till tonårstjejer konstaterade jag att det antagligen inte var något för mig. Kanske kunde jag kika lite i den senare. Typ nu.

Det har dröjt flera år, men nu har Andreas också läst Twilight-böckerna. Och han tyckte att det var spännande böcker. Precis som Harry Potter-böckerna är de lite “omoget” och “pratigt” skrivna, men det kompenseras av det faktum att Meyer faktiskt har en ganska “spännande” och “intressant” historia att berätta.

Och när jag klagar på språket är det inte för att jag vill verka bättre än alla andra, eller att jag (som någon har sagt någon gång) är avundsjuk på framgången. Nej. Jag tycker på allvar att sättet som Meyer skriver på är irriterande. Det är pratigt och repetitivt. Vanligtvis brukar det vara överdrivet användande av adverb i samband med anföringsverb som irriterar mig mest, men sådana är ganska ovanliga i Twilight-böckerna som tur är.

Det som irriterar mig mest är hur Bella hela tiden (i synnerhet i första boken) tjatar om hur fantastiskt snygg Edward och herre min skapare så perfekt han är. Och så hans sneda leende. Som nämns på ungefär varannan sida i första boken. Det blir lite bättre i de senare, men det är ändå ett återkommande störningsmoment i min läsning. Ett “snett leende” är precis den typen av klyscha som förespråkas av vissa författare då de skapar ett band eller whatever men som avskys av effektivetseftersträvande läsare som mig själv. Eller hur?

Nä, jag vet inte. Men hur som helst. När jag väl vant mig vid det klumpiga språkbruket så började jag irritera mig på karaktärerna. De är en aning platta. Tyvärr. Bella är en gnällig och envis tonårsflicka som vägrar lyssna på alla andra. Edward är en överbeskyddande gentleman som gärna lyssnar på andra men som också hela tiden verkar tycka att han är lite bättre än alla andra. Och Jacob är bara töntig, fånig, envis och tråkig. Jättejobbig är han. Usch.

Men alla karaktärerna är platta. De utvecklas inte och är alla väldigt extrema i sin personlighet. Nu är det ju så att karaktär i en bok måste vara lite extrema för att överhuvudtaget verka logiska, men när jag som läsare vid återkommande tillfällen irriterar mig på deras trångsynthet, envishet och fullständiga idioti – då blir det dåligt.

Men ändå. Till sist, så att säga. Jag gillar Twilight-böckerna. Jättemycket rentav. Det är en fantastiskt gullig (men klyschig och lite fånig) kärlekshistoria med en stor del övernaturlighet (vilket jag älskar) blandat med lite spännande intriger (lite töntiga ibland – men spännande!) och en härlig värld. Eller mytologi. Eller vad man nu ska kalla det. Jag har fortfarande inte riktigt kommit över det faktum att vampyrerna glittrar i solen (mest för att det känns som en onödig och överdrivet romantisk detalj) men annars är jag ganska helsåld på Meyers vampyrer. Faktiskt.

Så… Jag kommer läsa Twilight-böckerna igen. Men inte alltför snart och nästa gång blir det på engelska. Kanske gillar jag skiten bättre då. Kanske inte.

(Bilden föreställer Stephenie Meyer, såklart. Hm)

Müsli och Twilight

Efter att ha avslutat Twilight-böckerna var det dags att bestämma vad nästa bok skulle bli. Eftersom Twilight-geggan var en ganska lättläst sådan, tyckte jag det var en bra idé att fortsätta på det lättlästa (och lättsmälta) spåret.

Paul Auster med andra ord. Höhö. Underbart.

Nu käkar jag lite kvällsmüsli och sen ska jag titta på Twilight. Om jag inte somnar. Nu.

Twilight och fiskar

Jaha. Jag har precis avslutat den sista Twilight-boken av Stephenie Meyer. Jaha.

Var den bra då? Ja. Eller. Ja. Jag återkommer med lite utförligare åsikter och tankar lite senare. Ska formulera lite frågeställningar för personligt bruk.

Hm. Det är lite lustigt sådär. Det är lite tråkigt att det inte finns fler böcker, faktiskt. Kanske ska titta på Twilight och New Moon idag. Kanske.

Nåväl. Efter avslutad läsning så väcktes en liten egen önskan om att skriva om vampyrer till liv. Igen.

Senast jag skrev en berättelse om en vampyr (för länge sedan) så handlade det om en ondskefull men aningen förvirrad äldre vampyrherre som skuttade runt och misslyckades med att döda människor.

Men jag vet inte. Ska skriva ner lite idéer. Men just nu orkar jag inte göra något.

Gonatt.

Påskafton

Idag är det påskafton och solen skiner och friska vårvindar fläktar genom grannskapet. Jesus är död och begraven, men vi bryr oss inte.

Vi äter ägg. Jag tycker inte om ägg.

Alla är så skojiga och pratiga och jag orkar knappt stå på benen.
Förbannat vare livet.

Yeah.

Sockerskatt?

Idag läste jag en debattartikel i DN som lägger fram förslaget att man ska införa en skatt på godis och läsk. De pengarna kan man sedan använda till att sänka skatten på frukt och grönsaker.

Min första tanke: “Fantastiskt!”. Man ska äta nyttigt, ju. Godis och läsk är ju onyttigt och inte ens alltid särskilt gott. De feta barnen får väl svälta.

Sen insåg jag att det ju faktiskt skulle innebära att godis och läsk skulle bli dyrare för mig också. Och det känns ju lite onödigt. Jag ska fundera på saken.