Egentligen hade jag väl velat läsa serierna först, men av olika anledningar blev det inte så. Anledningar så som tid, och pengar. Jag måste prioritera mina serieinköp och jag har redan fyllt min budget för i år. HA! Så.. Ja.
Hur som helst; det här var en underbar film! Visst, Michael Cera spelar samma roll i den här som i varenda jävla film han har gjort, och jag kan inte påstå att jag är överdrivet förtjust i honom. Men ändå. Bra film, som liksom är bra trots Michael Cera.
Edgar Wright har regisserat och skrivit lite manus och med tanke på vad han har gjort tidigare (Shaun of the Dead, någon?) så hade jag icke ansenliga förväntningar på Scott Pilgrim vs. the World. Som till stor del uppfylldes.
Tempot är högt, vilket var att vänta, både på grund av Wright och hela serietidningsgrejen. Berättelser i serieform har förmågan att kunna vara snabba och kortfattade utan att för den sakens skull bli liksom… hafsiga eller enerverande på något sätt. (Men ibland är de raka motsatsen, typ flera sidor fylld med mer eller mindre identiska rutor, med regn som faller, och några repliker inpetade här och var, gärna en monolog, typ Frank Miller.)
Visst, filmen är fylld med högst orealistiska actionsekvenser och känns smått surrealistisk ibland. Vid några tillfällen tar logiken sina egna vägar och några absurda inslag spårar ur nåt så fullkomligt. Trots det blir jag aldrig irriterad; jag tänker aldrig “äh, nu är det ju bara fånigt”. Mest för att det är fånigt precis hela tiden!
Framåt slutet blir några scener lite mer “seriösa” men för det mesta är det bara en hel hög med snurriga scener fyllda med konstigheter, nördiga referenser och mer eller mindre roliga skämt. Och onda ex som måste besegras. Det är fullkomligt absurt, men den inre logiken brister egentligen aldrig, vilket gör att filmen ändå funkar.
Bra film. Synd att jag inte betygsätter filmer. Den här hade fått ett bra betyg.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar