Naomi Novik – Temeraire (2006-2010)

 

"A reimagining of the epic events of the Napoleonic Wars with an air force — an air force of dragons, manned by crews of aviators"

Jag valde att läsa alla böckerna innan jag satte mig ner för att försöka skriva något om dem, vilket är anledningen till att det var ett tag sedan jag skrev om någon bok över huvud taget. Men nu är jag här igen, typ.

Som jag nämnt tidigare är Naomi Noviks böcker om draken Temeraire något så spännande som en alternativ historieskrivning. Med drakar. Som sagt. Som sagt. Som sagt.

På ett sätt är det här en oerhört nördig jäkla serie skriven av en drak-kåt tv-spelsälskande kvinna (vild gissning baserat på att hon har jobbat med spelutveckling). Det är liksom drakar och det är vilda resor över hela jorden.

Men samtidigt är det oerhört välskrivna böcker, som påminner mer om Jane Austens stil än dålig fan-fiction. Det är trovärdiga karaktärer, skildrade på ett sätt som det gör det lätt att relatera till dem (oavsett vad man tycker om dem).

Man känner verkligen att huvudpersonen William Laurence är uppfostrad i en strikt överklassfamilj. Utan några som helst förkunskaper om varken det ena eller det andra så känner man verkligen hur svårt det är för honom att gå från den strikta och hårt disciplinerade flottan till de lite mer avslappnade luftstyrkorna.

Dessutom är det alltid lika kul att googla händelserna i boken när man har läst den, för att upptäcka att jo, det gick till ungefär så som det beskrivs, fast utan drakar förstås. Novik håller stenhårt på att händelser händer när de ska hända, och att de verkliga personer som figurerar i böckerna verkligen befann sig där de befinner sig i boken vid… rätt tillfälle, så att säga.

Förutom senaste boken då hon flyttat händelser något år i tiden, bara för att hon ville använda sig av en specifik historisk karaktär, snarare än hitta på en egen. Bara en sån grej.

Därmed inte sagt att Novik tar sig friheter med vissa händelseförlopp; det gör hon, ibland. Men det faktum att det går att känna igen saker och så vidare gör det till en så fantastisk historia.

Det roliga är att den känns så episk. Det händer inte alltid så mycket i böckerna, tempot är ganska långsamt. Men det känns ändå som om Novik har fångat känslan av att korsa kontinenter på drakrygg, och bara det gör att man ändå fortsätter läsa.

Och eftersom hon är en sådan nörd så är det lite petigt med detaljerna. Mat till drakarna, är till exempel ofta ett problem i böckerna. Drakar är ju (ofta) stora varelser som behöver äta mycket. Jag menar, jag har aldrig läst böcker, eller spelat spel där något så simpelt som mat till de stora blodtörstiga (eller inte) drakarna måste äta med jämna mellanrum.

Det känns oerhört realistiskt helt enkelt. Det är lätt att glömma bort att drakar finns faktiskt inte, och Napoleon red verkligen inte runt på en förbannad kinesisk drake. Man bara sväljer allt, hur fantastiskt det än är.

Och när Peter Jackson vill göra en miniserie (för att inte riskera att en långfilm går och floppar, och så blir det inget av någon fortsättning) av det hela så blir man glad i magen. Problemet är att berättelsen är så omfattande att det skulle krävas många miniserier för att berätta den på ett trevligt och passande sätt. Inte mig emot, visserligen…

TJO!