“Hon fortsatte gå mot sin älskade man och trampade på en tarm som fortfarande satt fast i hennes mage. Den slets av med ett köttigt ljud. Hon kände ingen smärta längre, men halkade till på det blodindränkta golvet och föll ner som ett tomt skal på golvet.”
Det är vad jag kallar underhållning. Lite sådär härligt videovåld. Det här är skräcklitteratur som skiter i vad kultursidorna på DN skulle tycka om dem. Det är härlig fulkultur som roar och äcklar (lite smått) till ungefär lika stora delar, och det är precis en sådan bok jag har längtat efter.
Christoffer Kohlberg är måhända inte någon ny Hjalmar Söderberg; språket känns lite opolerat på sina ställen (jag är måhända inte någon ny Hjalmar Söderberg jag heller, men jag tordes ju vara berättigad till egna åsikter). Men det är inte alltid det är hela världen; innehållet gör att man inte fäster alltför stor uppmärksamhet vid hur det presenteras.
Det är lite som den litterära motsvarigheten till en lågbudgetsplatterfilm med en fantastisk intrig, men med styltig dialog levererad av halvdana skådespelare. Fast kanske inte riktigt så illa ändå, personer i boken känns åtminstone stundtals trovärdiga och några gånger så rycker det faktiskt till lite i maggropen när någon av dem blir offer för de blodtörstiga råttorna.
För det är alltså det boken handlar om. Blodtörstiga, köttätande, muterade råttor. Jag sitter och flinar förtjust för mig själv när jag skriver det här för jag är oerhört glad över att det faktiskt har utkommit en bok i lilla Sverige om något sådant. Av ett förlag som uppenbarligen har för avsikt att publicera fler böcker i serien “Ond Bråd Död”. Det gör mig varm inombords, på riktigt.
Visst är inte boken utan sina problem. Som jag nämnde ovan är den inte något litterärt mästerverk direkt, men det förväntar man sig ju knappast heller, så det är inte något större problem enligt mig. Värre är det med de felstavningar och grammatiska konstigheter som förekommer på sina ställen i boken (inga exempel, för lat och nöjd just nu). Sådant som åtminstone jag tycker borde har korrigerats vid korrekturläsning av boken.
Men som sagt, den uppenbara skrivarglädjen som präglar boken och det faktum att den handlar om köttätande råttor gör att jag är villig att förbise alla sådana problem och bara köpa, köpa, köpa varenda bok som pryds av orden Ond Bråd Död på framsidan.
Dessutom bjuder den på en härlig liten vändning när slutet börjar närma, som jag inte direkt hade förutsett. Lite klyschigt var det kanske, men vafan. Det var skoj!
Det här skulle inte bli någon recension. Jag skriver ju inte recensioner. Nåväl.
Tjo!
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar