Scenen där Bella googlar vampyrer i ett försök att bekräfta sina misstankar om att Edward är just en sådan är helt hemskt. Den är så fruktansvärt “in your face”… Man hade kunnat stryka den delen helt och hållet utan att folk skulle bli förvirrade. Visst de skulle kanske bli förvirrade i någon minut, innan nästa scen (där Edward “erkänner”) och den enstaka minuten är kanske en enstaka minut för mycket för den dödliga pöbeln. Höhö.
Scenen som kommer några minuter efter (i vilken Edward berättar om vem han är, vad han gör och hur han känner för Bella) är däremot smått fantastisk. Enligt mig. Välbalanserad och enkel, utan att bli alltför förklarande och sentimental. Lite lagom mörk, och lite lagom obekväm. Jättebra, rentav. Hade hela filmen varit i den klassen hade det varit en riktigt bra film. Nåväl.
(Sekvensen emellan de båda scenerna jag beskrev ovan är däremot inget annat än skrattretande och fruktansvärt fånig. Det är alltså när Edward springer upp för berget med Bella på ryggen. Och vampyrer springer snabbt. Och det är jättefult. Varför gjorde de honom inte bara jättesuddig som i resten av filmen? Vafan?)
Musiken däremot är helt underbar, för det mesta. Faktiskt. Öh… Var det något mer jag inte gillade? Ja. Stephenie Meyers cameo. Jätteful och fruktansvärt överdriven. Hon syns jättetydligt rakt framför kameran och de säger till och med hennes namn. Jättefult. Faktiskt.
Men ja. I sina bästa stunder är kanske filmen överlägsen boken, men de stunderna var få och sällsynta. På det stora hela var boken bättre än filmen, men boken var långt ifrån perfekt, om man säger så. Ska titta på New Moon också någon dag och se vad jag tycker om den. EHEH!
(Och Robert Pattinson är inte så snygg? Vafan.)
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar