Dominic Monaghan är ju gullig som få, även om jag har svårt att inte tänka på Sagan om Ringen när jag ser honom. Och Ron Perlman är ju alltid cool.
Annars var det här ingen vidare film. Många roliga (alternativt läskiga) scener, men de hängde inte ihop… typ. Hela historien kändes en aning konstruerad. Den hade fungerat alldeles utmärkt som en lite längre novell (eller kortfilm, vilket den också började som) men sättet som filmen var uppbyggd på innebar att man hela tiden satt och väntade på att det skulle dra igång. Vilket det aldrig gjorde.
Synd som sagt, men skiten är ju ändå ganska underhållande emellanåt. Inget jag kommer att se om kanske… Men ändå. Yeah. Blod och zombies och vampyrer och aliens liksom. Hur kan man inte älska sånt?
Gonatt.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar