Dracula är ju en verklig fullblodsklassiker som fortfarande hittar nya läsare så här 113 år efter att utgavs för första gången. Varför? För att det är en bra bok såklart. Och för att den handlar om Dracula och mer eller mindre lade grunden för den moderna vampyren. Men mest för att det är en bra bok, tror jag.
Jag vet att när jag läste Dracula för första gången så störde jag mig till en början en aning på att den inte är skriven ur ett “normalt” första persons eller tredje persons perspektiv. Det är istället en blandning av dagboksanteckningar, brev och rent allmänna anteckningar som personerna i boken gör. Man kan väl tänka sig att detta beror på att Bram Stoker ville ge den smått fantastiska historien en lite mera “realistisk” framtoning.
Trots att texten hela tiden hoppar mellan olika berättare och lika synvinklar så måste man liksom inte hålla reda på vem det är som skriver; det är bara att luta sig tillbaka och läsa. Jag har läst flera brevromaner med alldeles för många korrespondenter som skickar brev hit och dit och det kan vara riktigt frustrerande. Inget sånt i Dracula. Lättläst, spännande men och förvånansvärt få klyschor.
Eller ja, boken är ju fylld av klyschor. Dracula kan bara bekämpas med en påle (eller silverkula) i hjärtat, men vitlök och krucifix kan skydda dig. Men eftersom boken heter Dracula och kan sägas vara källan till de flesta av dessa klyschor så bryr jag mig inte. Det är faktiskt en av de minst vampyr-präglade vampyrromaner jag har läst. Den har ju inte direkt påverkats av en mångårig vampyrkultur, utan Bram Stoker har ju själv konstruerat en mytologi utifrån sina egna efterforskningar bland riktiga vampyrlegender. Yeah.
Jag har ju läst Dracula förut, men det var oerhört länge sen och jag insåg att jag kom ihåg väldigt lite från senaste (och enda) gången jag läste den. Därför tänkte jag nu mest för min egen skull ta upp några få saker som jag reagerade en aning på. En aning, men inte alltför mycket.
I boken beskrivs Dracula som en lång herre med en rejäl mustasch och vid tinningarna men endast där. Hans ögonbryn går ihop ovanför näsan. Hans långa vita tänder sticker ut en aning och hans öron är bleka och spetsiga. Dessutom har han hår i handflatorna. Kort sagt, mycket mera “monster” än vad de flesta kanske tänker sig. Filmerna har genom åren snarare koncentrerat sig på Draculas förföriska egenskaper snarare än de faktiskt beskrivningarna av hans utseende. Ja, typ.
Sen var det ju det här med kvinnosynen… Boken igenom talas det om hur de starka och intelligenta männen måste beskydda de svaga och hjälplösa kvinnorna. Det här märks både i personernas beteende och finns dessutom utskrivet i klartext. Men. Det är påpekas samtidigt att Mina (som är en kvinna som måste beskyddas) är en intelligent och självständig kvinna som vid fler än ett tillfälle kommer med den där avgörande kommentaren som ändrar hela händelseförloppet.
Utifrån detta kan jag inte säga något om ett generellt sätt att tolka kvinnornas roll i boken utan nöjer mig med att konstatera att det absolut är något man skulle kunna analysera och undersöka väldigt mycket djupare än vad jag nyss gjorde. Yeah.
Den tredje “stora” grejen jag funderade på har att göra med det faktum att jag nyligen också läst Twilight-serien som ju handlar om kärlek mellan en vampyr och en vanlig dödlig människa.
I boken blir Jonathan Harkers hustru Mina Harker (samma Mina som ovan) biten av en vampyr (Dracula själv, faktiskt) och hamnar därmed i riskzonen för att bli en vampyr själv (även om hon förstås måste bli biten tre gånger för att det ska hända). Det är ju självklart fruktansvärt för alla inblandade, inte minst för Jonathan. Vampyrer är ju absolut inga trevliga varelser och att bli en sådan är ju oändligt mycket värre än något annat, till och med döden.
Därför blir jag förvånad när Jonathan i boken säger sig vara redo att bli en vampyr han också, för att Mina ska slippa gå in i “det där okända och förfärliga landet ensam”. Värt att nämna är att han senare i boken svär att köra pålen i hjärtat på henne om hon skulle bli en vampyr, utan att verka minnas det där om att han också skulle vilja bli en vampyr. Det finns inget annat i hela boken som tyder på att någon frivilligt skulle utsätta sig för att bli vampyr.
Ett litet stycke där det talas om den “heligaste kärleken” är allt vi får. Sen verkar det som om både Jonathan och Bram Stoker glömde bort den tanken. Tänk om det lilla stycket hade strukits. Hade vi då sluppit hela Twilight-geggan? Nä, tror inte det. Men ändå. Anledningen till att jag bryr mig så mycket om det är för att det inte överensstämmer med resten av boken överhuvudtaget. På alla andra sidor och i alla andra stycken är vampyrismen något fruktansvärt som måste bekämpas även om man måste döda sin älskade. Därför tycker jag att Jonathans svaga ögonblick är så intressant. Och konstigt, för det känns fel helt enkelt. Nåväl. Inget att göra åt.
Hur som helst. Dracula är ju dels en trendsättande vampyrhistoria (med facit i hand, så att säga) och dels ett kraftfullt viktorianskt kärleksdrama. Typ. Den är liksom tillräckligt realistisk för att vara cool. Men ändå tillräckligt flippad för att vara underhållande. Hm!
(Bilden föreställer Gary Oldman i filmen Dracula. Jag gillar honom och det är en helt okej film. Kanske skulle ta och se om den någon dag? Yeah.)
Det här är John Ajvide Lindqvists senaste roman. Det är också hans bästa roman hittills. Det sa jag visserligen om Hanteringen av odöda och Människohamn också. Jag menade det då och jag menar det nu. Han blir bara bättre och bättre. Fyfan.
Historikern handlar liksom Dracula om Dracula. Men medan Bram Stoker inte lånade mycket mer än namnet Dracula från den verklige historiske personen Vlad III Dracula, så har Kostova snarare tagit den verklige Vlad och gjort honom till en vampyr. Som fortfarande lever idag (500 år efter sin “död”).
Gah. En överdriven förkylning har kört ner mig i diket totalt de senaste dagarna, vilket har satt stopp på allt… Typ. Nåväl.
Med en överdimensionerad och jobbig GIF tänkte jag glädja världen med nyheten att man nu kan köpa Coca-Cola Vanilla även i en liten håla som Olofström. Yay.
Mina förhoppningar på 
Av alla vampyrfilmer jag kan välja att se så valde jag 
Okej. 
Hela 
Inlägg
