Jag nämnde den här filmen när jag skrev om Snatch i slutet av mars… Samma kille (Guy Ritchie) står för manus och regi, vilket märks. I stil och ton påminner de båda filmerna väldigt mycket om varandra. De största skillnaderna är kanske att Brad Pitt inte är med i Lock, Stock and Two Smoking Barrels (vilket jag ser som ett minus) och kanske att den är lite råare och mindre välpolerad än Snatch (vilket absolut inte är ett minus, utan bara en personlig liten reflektion).
Det känns meningslöst att försöka sammanfatta handlingen då den består av en hel hög med trådar som trasslar ihop sig rätt rejält för att slutligen braka samman rätt snyggt under de sista tjugo minuterna. Man kan däremot nämna att det hela tar sin börjar i att fyra killar samlar ihop 100 000 pund för att sedan skicka in en av de fyra killarna i runda med nåt lustigt kortspel. Väldigt höga risker så klart. Sen kan man ju nästan gissa vad som händer näst. Och så vidare. En massa händer, och snabbt det går det. Inte en lugn stund (trevligt, såklart).
Innan jag såg filmen var jag lite nervös för att jag inte skulle fatta ett skit på grund av all den slang som jag hade hört filmen skulle innehålla (plus att de visst pratade rätt snabbt också), men det visade sig inte vara ett problem. Jag har blivit lite anti när det gäller undertexter på sistone (så länge det är engelska de pratar, alltså)… Och de behövdes väl inte, direkt. Visst, viss slang flyger bara rakt genom öronen på mig, men man förstår ju ändå vad som händer och vad som gäller liksom. Och en av de värsta passagerna är till och med textad… liksom. För alla. Och visst, de pratar snabbt. Men man vänjer sig. Jag är van vid lustiga engelska dialekter. Man vänjer sig, och lär sig. Så det så.
Så, ja. TREVLIG FILM! Eller kanske inte trevlig, men underhållande och fruktansvärt snyggt producerad. Bra manus och bra produktion (det är ju ingen högbudget/Hollywood-grej men fan så mycket skojigare). Jag gillar skiten.
Imorgon är det val.
TJO!
EDIT: Jag glömde ju! Jag blev JÄTTEFÖRVÅNAD när Sting helt plötsligt dök upp! Och nej, han spelade inte sig själv. Han spelade farsa till en av huvudpersonerna och han gjorde det bra. Passade in förvånansvärt bra i smeten, trots att jag mest är van vid att se honom spela 1500-talsballader med en luta i famnen, vafan.
TJO!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar