Ah. Jag blev lite positivt överraskad när jag såg denna första gången. Ännu en serietidningsfilm? Har vi inte sett tillräckligt med sådana, typ? Visst, de två första Spider-Man var riktigt bra, men sen finns det ju flera som inte var… riktigt lika bra.
Men jag gillar serietidningsfilmer. Faktiskt. Jag är inte så förtjust i amerikanska superhjältar som serier (med litet undantag för Batman), men när det blir film av dem blir det åtminstone dugligt som underhållning.
Iron Man är en av de bättre filmerna i den här genren, mycket tack vare Robert Downey Jr. som ju är bäst, helt enkelt. Ja, herregud.
Iron Man handlar alltså om den löjligt rika playboyen Tony Stark som har byggt sin förmögenhet på att tillverka alltmer raffinerade vapen. Men en dag blir han kidnappad av elakingar som försöker tvinga honom att bygga ett massförstörelsevapen. Men det tycker inte Tony Stark är en bra idé. Istället bygger han en massiv rustning som han använder för att fly. Jomen tjena.
När serien utkom första gången (1963) var det under Vietnamkriget som kidnappningen skedde. I filmen 2008 har det uppdaterats till kriget i Afghanistan. Men det funkar precis lika bra. Kriget i Vietnam har blivit kriget mot terrorismen. Det fungerar oväntat bra och gör att filmen känns lite konstigt äkta trots att dess serietidningstema. Det gillar vi.
Iron Man är en väldigt annorlunda historia jämfört med Batman men det går ju ändå inte att låta bli att dra vissa paralleller med de senaste Batman-filmerna. De har liksom båda dragit igång nya, moderna varianter på gamla löjliga figurer på ett sätt som både engagerar och berör, trots att det egentligen bara är löjligt. Typ. Bra för oss som tycker serietidningar är jobbiga. Det finns ju så många! Kan inte läsa alla, även om det säkert hade varit skoj.
Sådeså. Nu ska jag göra något vettigt istället.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar