Jag har läst många “klassiker”. Både svenska och internationella, men det få som jag verkligen tyckt om och som i mina ögon är riktigt jäkla bra böcker.
Doktor Glas är en av dem. Detta psykologiska drama (thriller? kanske?) i vilken både abort och eutanasi diskuteras (och förespråkas, till viss del). Jag tänker inte gå in på vad boken faktiskt handlar om, för vet man inte det borde man verkligen ta reda på det, förslagsvis genom att faktiskt läsa boken.
Det är en fröjd att läsa Doktor Glas. Visst, den har några år på nacken och språket kan kännas lite ålderdomligt, men vad gör det? Miljöbeskrivningarna ger mig lust att flytta till Stockholm och strosa runt på gatorna. Personerna känns som nära vänner redan från första sidan, och precis vartenda ord känns helt naturligt. Det är få böcker som låter sig läsas på det följsamma och oerhört njutbara sätt som Doktor Glas. Hjalmar Söderberg är i mina ögon en av det svenska språkets största mästare någonsin. Jag älskar killen. Yeah.
Jag är bara ledsen att jag inte äger ett exemplar av boken. Måste införskaffa ett så jag kan njuta av den så ofta jag vill och har lust med. Ja, jag älskar skiten. Jag älskar det mesta Söderberg skrev. Men det var länge sen jag läste Den allvarsamma leken och måste därför göra det snarast. Påminn mig någon.
Och hans Historietter! Åh, det blir biblioteket nästa vecka!
(Doktor Glas borde vara obligatorisk läsning för alla som påstår sig gilla böcker. Det blir inte bättre. Punkt.)
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar