Mobiltelefonabonnemangsförsäljare

Alla känner väl till dessa mobiltelefonabonnemangsförsäljare som står lite här och var och försöker sälja mobiltelefonabonnemang till intet ont anande pensionärer. Eller?

För det är ju helt uppenbart att det är just pensionärer som inte riktigt har koll på det där med mobiltelefonabonnemang som är målgruppen. De flesta andra har liksom vett att bara gå förbi, eller slänga ur sig något i stil med ”Aj am sårri batt aj donn't spik svidisch” och se jättebesviken ut. Det tänker jag göra nästa gång. Nåväl.

Dessa mobiltelefonabonnemangsförsäljare är onda! Jo, de är verkligen det! En gång satt jag nämligen bredvid en av dem på tåget (han hette Patrik och jobbade på Telenor). På södra stambanan, norrut, från Alvesta mot Nässjö.

Nåväl. Han satt alltså bredvid mig, och skröt om hur han hade lurat en tant som ”inte hade en aning om vad han pratade om” (fritt citat, det var några år sedan) att köpa någon jävla mobiltelefon med tillhörande mobiltelefonabonnemang.

Vilket jävla svin. Åh, han sa alltså inte detta till mig. Riktigt så jävla jobbig var han inte, faktiskt. Nej, han satt alltså och pratade med en kollega i sin egen mobiltelefon. Och detta faktum att det var en kollega som han pratade med, bevisar ju att det inte var en enstaka företeelse det här, utan ett vanligt förekommande beteende, att lura pensionärer och sedan skryta om det.

Patrik på Telenor jobbar antagligen inte kvar, eller så sitter han numera på ett kontor och skrattar åt dumma pensionärer; han var ju uppenbarligen ”bra” på sitt jobb. Men om han mot förmodan skulle läsa den här texten, så kommer här en liten bild på mig, bara så att du vet att här är jag, och nu är du avslöjad; HAHA!

Fast Patrik kommer antagligen inte ihåg mig. För honom var jag aldrig mer än en jobbig kille som insisterade på att få sitta på sin bokade plats, vilket tvingade stackars Patrik att resa sig – inte bara en gång, utan två – för att släppa förbi mig. Stackars Patrik.

Patrik heter faktiskt Patrik, och ingenting annat, men det spelar nog mindre roll, skulle jag tro. Jag menar, hur stor är sannolikheten att Patrik läser den här bloggen? Eller någon annan överhuvudtaget liksom?