Jag har en del skivor som jag liksom går tillbaka till med jämna mellanrum. Som jag plockar fram lite då och då och de känns alltid lika relevanta och intressanta. Lenkas självbetitlade album Lenka är ett av dem.
Jag minns inte riktigt när det var, men någon gång blev jag tipsad om denna australiensiska låtskrivare/sångerska (jag tänker inte säga singer/songwriter för det är fult och fel och tråkigt nu för tiden) och sedan dess har skivan alltid snurrat, åtminstone lite då och då.
Det är relativt lättsam, trallvänlig popmusik. Upplyftande liksom, utan att bli för påträngande. Texterna är lagom fina, inte alls pretentiösa. Ska jag klaga på något så är det att de känns lite… naiva ibland. Eller? Naiva kanske inte rätt ord. Men lite sådär… barnsligt oskyldiga. Vet inte. Men det stör mig inte nämnvärt. Jag är inte en sån människa som lyssnar överdrivet mycket på texter, tyvärr.
Men det är sån här musik jag gillar, och den här skivan gillar jag. Bland annat.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar