Koyaanisqatsi (1982)

Jag var helt övertygad om att den här experimentella filmen från 1982 skulle vara mer eller mindre skittråkig, men jag hade lite fel.

Fotot är mycket väl utfört och en del scener är smått vackra. Musiken av Philip Glass gör mycket för uthärdligheten (bra ord).

Kanske inte den bästa film jag sett, men helt klart värt besväret. Hade velat se den på biograf.

Tjo.

EDIT: Det framgick kanske inte, men musiken är helt jävla fantastisk. Och visst, det är kanske en seg film, men som… upplevelse betraktat är det riktigt spännande. Funderar starkt på att köpa den tillsammans med dess två uppföljare. Värt att nämna är också att hela Koyaanisqatsi finns på Youtube, och det var där jag såg den. Helt värdelöst, eftersom det blir en massa stopp i den. Just därför vill jag ha den på DVD. USCH!