Jag läste inte en enda bok under hela juli. Är det otroligt eller vadå? Jag som “läser mycket”. Hm. Nåväl. Jag måste säga att jag kunde nog inte valt en bättre bok att plocka upp mitt läsande igen med än Håkan Nessers Kära Agnes!
En fantastisk liten kriminalhistoria som inte är en deckare; en fantastisk liten brevroman som ändå inte är det. Jag fullkomligt älskade varje sida. Det är en så oerhört enkel historia, åtminstone verkar den enkel ända tills man kommer till avslutningen. Och slutet är helt fantastiskt. Herregud, första meningen är fantastisk:
“På det stora hela var det en lyckad begravning.”
Jag var fast redan då, och det var länge sedan jag läste en bok som verkligen inte lät mig släppa taget. Breven mellan barndomskamraterna Agnes och Henny som såg varandra på Agnes makes begravning varvas med tillbakablickar från deras ungdom och det blir ta mig fasen inte tråkigt en enda sekund. Sen är ju boken förstås inte särskilt lång över huvud taget, och hur skönt är inte det?
En del romaner är fullkomligt överösta av sidokaraktärer och sidolinjer som kräver en studentexamen i litteraturvetenskap för att över huvud taget ens kunna uppfattas. Just därför är det så skönt med en “kort” och “enkel” historia som presenteras på ett relativt rakt sätt. Så jävla bra. Fyfan. Får väl kanske kika närmare på någon av Nessers andra böcker, trots att han visst skriver “deckare”.
Just det: TJO!
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar