Min “att läsa”-lista blir bara större och större. Växer och växer.
Precis som den här bloggen, fast tvärtom. Trots att dagarna går blir förblir den mer eller mindre likadan som den var en vecka. Förutom bilden ovan och de ord jag skriver nu. Men inte mer. Tjo.
Bilden är inte helt dagsfärsk men det är inte jag heller så vem fasen bryr sig.
Jag borde verkligen, verkligen, skriva på min slutuppgift i Europeisk film just nu. Verkligen. Men jag är tröttare än vad jag borde vara och har huvudvärk, etc.
Men trots det ska jag nu plocka fram böckerna och börja jobba. Jag är så jävla duktig ibland. Meh.
Jag vill:
När jag tänker efter så är det inte det jag vill. Men det är så det skulle bli om jag hade en bokhylla med massor av böcker. Nåväl.
Idag är det dags för den stora dagen så att säga. Dagen då jag lämnar tonårslivet (PFFT!) bakom mig och på allvar beger in i den stora vilda vuxenvärlden. Åtminstone är det lite så det känns.
Så nu undrar jag förstås vad jag ska göra idag på min stora dag. Jag ska inte göra något speciellt egentligen:
Sen har jag inte bestämt mer. Det blir en fin mars-söndag idag. Bara slöa och inte göra något viktigt hoppas jag. Kanske.
Kalas är alltid ett så roligt ord. Om mindre en timme kommer några godtyckligt utvalda medlemmar av min familj/släkt att komma hit och “fira” mig.
Jag ska inte påstå att jag att ser tillställningar såsom kvällens som odelat positiva. Visst är det trevligt att träffa lite släkt sådär, som man kanske inte träffat på ett tag. Men samtidigt hatar jag att vara den står i fokus, så att säga.
Det är väl därför jag hatar att stå på scen och sjunga, liksom. För då glor alla på en. Och det är inte så skoj, tycker jag.
På samma sätt tycker jag inte om att öppna dörren hit och dit när det kommer gäster för att fira mig. Det är liksom “åh, hej” – “grattis!” – “tack”. Sen kan de slå sig ner vid bordet och ta det lugnt och jag likaså.
Därifrån är det lugnt, för då är det ingen som bryr sig om mig längre. Då är liksom hela “grattis”-ritualen avklarad och jag kan sitta och bara ta det lugnt och hålla tyst (om jag så önskar).
Sådeså.
Ja, apropå El laberinto del fauno som jag nämnde i förra inlägget så är killen på bilden ovan (“Pale man”) kanske det mest obehagliga filmmonster jag någonsin skådat. Jag blir på riktigt lite rädd för honom varje gång jag ser filmen. Blä.
Det är sättet han går på, och sättet som han sliter huvudet av de små söta älv-liknande varelserna. Som inte är alls är särskilt söta egentligen, de är också lite läskiga. Hela filmen är lite obehaglig. Kanske därför jag tycker så mycket om den.
Till vänster: Faunen i El laberinto del fauno (Pans labyrint).
Till höger: Ful gubbe från trailer för Dragon Age 2.
HM!
Jag tyckte ju att de var något bekant med den fule gubben i DA2-trailern och det var det ju också. Måste dock säga att faunen i filmen är en lite obehaglig typ och helt klart läskigare än killen i trailern (som är ett sånt där typiskt monster som bara dödar).
Sådeså.
Inlägg
Alla kommentarer
%5B2%5D.jpg "panLAB2 (1)")
